SEBBE
"Silvertejp, elkablar, avtryckare, sprängmedel.
Sebbe planerade aldrig att bygga en bomb. Det bara blev så.
Sebbe är 15 år och bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång. Han gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Sebbe älskar sin mamma för att han inte kan annat.
På skroten lever drömmen, och i Sebbes händer får döda ting nytt liv. Här har han kraft att skapa. Här är han fri – men ensam. Hans utanförskap växer i takt med att hans värld krymper, tills han en dag står helt isolerad utan någon annan än sin mamma. Och när hon sviker, sviktar allt."
Såg klart denna film idag (började igår men hann inte se klart) och jag måste säga att den var riktigt bra. Den var hemsk emellanåt, på ett psykiskt sätt. Det finns barn i Sebbes situation i verkligenheten och det gör ont. Tycker absolut att filmen var värd guldbaggen som årets bästa film. Visste ni att alla skådespelare heter sina riktiga namn i filmen? Tycker faktiskt svensk film bara blir bättre och bättre.
