Sarah the greatest of them all

Hur definierar jag min första kärlek? Var det den första killen jag var kär i på sexårs? Var det min första pojkvän som jag var tillsammans med i knappt en vecka när jag var tolv? Eller är det min första riktiga pojkvän som jag var tillsammans med längre och verkligen var kär i? Ja jag vet inte vilken av dem som är min första kärlek. Vi säger alla så jag drar lite kort om de tre första gångerna kärleken har knackat på fast på olika sätt.

När jag gick på sexårs var jag alltså kär i en kille som hette Johan. Vi gick på samma sexårsgrupp och jag tyckte han var så söt. Jag frågade chans på honom (eller jag rättare sagt skickade mina kompisar att göra det åt mig) flera gånger men han sa alltid nej så min kärlek blev aldrig besvarad, hehe. Kommer ihåg en lek vi lekte som hette busspuss, minns inte reglerna, men den gick i alla fall ut på att pussas. Så i och med den leken fick jag faktiskt pussa honom i alla fall på kinden och det räckte för mig. Tror jag var kär i honom ända till andra eller tredje klass men sen tröttnade jag på min ständigt obesvarade kärlek.

Den första killen jag var tillsammans med hette Andreas och jag var 12 år och gick i sexan. Det var han som frågade chans på mig och visst var jag lite förtjust i honom. Även om han hade varit tillsammans med en av mina bästa kompisar innan. Vi var tillsammans en vecka innan jag gjorde slut. Han var hemma hos mig vid ett tillfälle och jag tyckte bara det var jobbigt då jag hela tiden oroade mig för att någon skulle komma hem och se att jag hade en kille på rummet, då skulle jag skämmas. När jag gjorde slut så blev han jätteledsen och ringde mig och typ grät, nee men var jätteledsen, då fick jag lite dåligt samvete för vad jag hade ställt till med men jag var fast med mitt beslut och lät mig inte övertalas av hans ord.

Min första riktiga pojkvän som jag ser det, räknar inte riktigt med han i sexan, är Johan (inte samma som sexårs :P). Vi vart tillsammans första gången när jag var 16 år, han var 20, vi höll ihop ett år ungefär och sen var det slut ett år innan vi blev tillsammans igen då jag var 18. Sen tog det slut i samma veva som jag flyttade till Karlskrona, jag trodde lixom gräset var grönare på andra sidan men det var det inte. Det är något jag ångrat väldigt mycket. I alla fall J var min ungdomskärlek och sådana brukar vara väldigt starka med många känslor inblandade. Eftersom man fortfarande är tonåring och växter så blir pojkvännen involverad i en så viktig del av ens liv. Han kommer alltid äga en del av mitt lilla hjärta. Vi är inte vänner idag, vi kan inte vara vänner, vi har försökt men det går inte så bra, antingen är det allt eller inget lixom. Det som är det jobbiga med det är att vi har gemensamma vänner så vi träffas en del i och med det, vilket kan vara lite påfrestande.