Sarah the greatest of them all

Det har blivit ett litet break i min dagliga blogginlägg-lista men kör på lite när jag känner för det. Idag ska jag berätta om mina fantastiska syskon. Jag har två stycken, en storebror och en lillasyster.


Min bror heter Christoffer och är två år äldre än mig, alltså 23. Han ska bli läkare och pluggar på Karolinska institutet i Stockholm. Chris, Chrille, Chrizzi är några av mina smeknamn till honom. På fritiden så gillar han nog att plugga en massa, han har ett läshuvud som få och är väääldigt allmännbildad (vilket inte jag och min syster är). Han håller på mycket med teater också, regiserar, har grupper och skådespelar. Allt han gör går han ofta in till 110% i och blir mycket engagerad, vilket han kommer långt med. När vi var små bråkade vi ganska mycket (som vilka andra syskon som helst). Bråken handlade nog mest om att han var en sån otroligt jobbig småpolis som irriterade sönder både mig och många andra. Han var väldigt pedantiskt och allt skulle vara på hans sätt. När vi köpte en studsmatta som man bara fick hoppa en på så var han stenhård med det. Han vart superförbannand på våra kusiner som hoppade flera på den så han monterade ner den som protest. Han var också väldigt snål som liten, sparade alla pengar han fick och ville helst inte använda någonting utav det till nöjen eller liknanden. Jag minns när vi var hemma hos min mormors syster så fick vi alltid varsin plopp (en såndär mini-tvåbitarsplopp) och då lekte vi alltid en lek och hade dragkamp med ploppbiten (ni fattar säkert inte vad jag menar) men det var en sån här ploppbit iaf, och så tog vi i varsin ände på chokladen och drog och så gick den ju av och så fick man den bit man höll i handen.. haha fattar ni? Aja saken var den att vi gjorde alltid dragkampen på MIN ploppbit, ALDRIG på hans. Så oftast fick jag bara en halva av min plopp och han fick sin och halva min plopp. Konstigt att jag alltid gick med på det dock..men de är en annan femma.

Idag har jag och min bror väldigt bra kontakt. Han är en trygghet för mig och jag kan alltid prata med honom. Det har varit väldigt skönt under min utbildning som sjuksköterska att vi båda två är inom vården. Han förstår och peppar på ett bra sätt. Har varit inne i en svacka ett tag nu då jag har haft riktigt jobbig ångest över skolan och kommande examen, uppsats och praktik så då har det varit skönt att dela dem tankarna med någon (utomstående från skolan) som vet och förstår.

Min syster Denise är 16, fyller 17 i januari. Helt sjukt att hon är 17 snart, för mig kommer hon alltid vara en liten skitunge allt.. Jag minns ju hur jag var när jag var 17 bast.. Hon går på ett naturbruksgymnasium och hennes största intresse är hennes häst Texas. Hon tillbringar mycket tid i stallet men annars med sina kompisar som hon sätter konstiga smeknamn på. Hon är så skrämmande likt mig faktiskt. Jag var pricips som henne när jag var i den åldern. Och utseendemässigt så var vi kopior av varanndra när vi var små, men nu tycker jag inte vi är så lika längre. Vi har också bråkat rätt mycket under vår barndom, fast mest under sista tiden då jag bodde hemma. Hon kan vara ganska irriterande många gånger, men jag vet att jag var likadan själv förut.. Det är svårt att acceptera men jag är glad att jag insåg bättre tillslut. Vi har tyvärr inte världens bästa syster till syster relation som man kanske har till sin syster. Det är dock 4,5 år mellan oss och det är rätt mycket så man har lixom aldig varit kompisar. Men när hon blir lite äldre så. Hon är iallafall riktigt duktig var det gäller ridningen och hon har helt klart bättre tävlignspsyke än vad jag har, hon rycker mest på axlarna och går vidare medans jag bröt ihop totalt när det gick dåligt. Namnet Denise är roligt för det går att hitta på så mycket fula smeknamn på. Här är några: Isen, fisen, inimajavogrissgriss (haha det är bara jag och C som kan uttala det). Hon kallar sig själv för Dennan, fult smeknamn tycker jag.


Här är dem.. en halv Chris och en som precis slutat nian