Sarah the greatest of them all

Idag har jag varit på gudstjänst i kyrkan här i Kna. Det var jobbigt. Jag började gråta. Jag kännde en så stark saknad hem. En saknad som jag inte tidigare kännt under den månad som jag har bott här. Satt där och ville att allt skulle bli som vanligt igen. Allt som jag har lämnat, som har betytt något. Framför allt saknar jag min familj. Men den jag främst tänkte på när jag satt där var Johan. Det gjorde så ont i hjärtat, saknaden efter honom blev plötsligt så stor.

Jag har tusen röster emot mig, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag älskar den där mannen. Jag önskar jag kunde säga att jag såg fram emot fredag då du kommer.