Sarah the greatest of them all

Pratade nyss med Johan i tele. Han är nu uppe i Romme med några vänner.
Iaf så sa jag att han skulle gå ut för att det var så dålig mottagning inomhus,

Jag gör allt du säger till mig om Sarah!
Jasså gör du, då säger jag att du ska komma hem till mig och du har tre timmar på dig, säger jag ironiskt.
Oj, det blir lite svårt det, men jag ska försöka, jag går och hämtar bilnycklarna nu.
(Haha tänker jag, kul).
Han går och sätter sig i bilen, startar motorn och börjar åka iväg.
Johan vad gör du?? Är du seriös? Vad tänker du göra?
Men du sa ju att jag skulle åka hem till dig.
Ja men jag sa det på skämt ju.
Vill du att jag vänder tillbaka då? Ja eller nej..
Men ja det är klart du ska, du är ju sjuk ju. Snälla nån du har ju druckit. Kör du tillbaka nu?
Ja, men här kan man ju inte vända. Opps motorstopp.

Lite utdrag om hur vår konversation ungefär lät.

Det läskigaste var ju att han skojade ju inte. Han sa att han allvarligt tänkte åka hem till mig eftersom jag sa det. Men han var väl inte direkt nykter heller så man vet ju inte vad han hade tänkt. Men orolig hann jag bli iaf. Älskade Johan.