%¤####""""###¤#¤ vilken dag
Denna dag har inte varit något vidare alls, inget har gått mina vägar.
Det började när pappa inte ville köra mig till stallet i regnet. Så då skulle jag trotsa honom och mig själv och gå dit i REGNET istället. Det är två kilometer till stallet hemifrån mig och jag var rätt blöt när jag kom fram. Som pricken över i:et där så upptäckte jag att jag fått mens under tiden, och inte hade jag något att använda för det heller. Najsigt värre, uuuuuughhh.
Sen var det bara dags att ta in hästen från hagen. Jag kan bara säga att han inte såg fin ut. Hela han var täckt av lera. Jag förstår inte hur han lyckas få lerkokor inpackat i manen så där. Japp tänkte jag då var det bara att ställa honom i spolboxen och ta itu med problemet. Han var som vanligt ganska spänd och trippade runt likt honom. Tills jag kommer till hans kära huvud som även det var inkletat i lera. Då rycker han till med världens kraft så att väggen lossnar och ramlar ner på mig. Jag fick typ en nära döden känsla en halv sekund. En vägg som ramlar ner på mig samtidigt som en galen häst knappt är en meter ifrån mig. Han lugnade ner sig ganska snabbt som tur var väggen ställde jag på sniskan i spolspiltan. Jag kunde ju inte fortsätta spola honom så halva honom var fortfarande lerig.
När jag kommit hem skulle vi snabbt efter åka iväg till Glashyttan och äta. När vi väl kommer dit och alla har fått sin förrätt så får jag världens mensvärk. Tog en tablett mot det innan vi åkte dit, men om man inte tar den itid så är det försent, då hjälper den inte. Så jag spenderar resten av middagen på toaletten för att det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst, vilket jag oxå gjorde sen. Jag fick ta hem min mat från resturangen i en värmelåda eftersom jag inte kunde äta den där.
Killar ni ska vara glada att ni har tur slipper sånt här säger jag bara.
Vi kom iaf hem därifrån vid kvart över 8 och då var min mage tom. Det ända jag ätit på hela dagen var två mackor till frukost som jag spydde upp.
Nej tack till fler såna här dagar säger jag bara. Då det känns som om allt går emot en.
Om det var något bra så var det när jag fick hålla min sysslings lilla bebis i knät, och hon skrek inte. Så söt! Har typ aldrig hållt i en bebis, förutom min syrra när hon var liten.
Mamma kom till mig med bebisen i famnen och sa: Det är en sån här du vill ha, inte sant!
Jaaa jag vill ha en liten bebis.....
Det började när pappa inte ville köra mig till stallet i regnet. Så då skulle jag trotsa honom och mig själv och gå dit i REGNET istället. Det är två kilometer till stallet hemifrån mig och jag var rätt blöt när jag kom fram. Som pricken över i:et där så upptäckte jag att jag fått mens under tiden, och inte hade jag något att använda för det heller. Najsigt värre, uuuuuughhh.
Sen var det bara dags att ta in hästen från hagen. Jag kan bara säga att han inte såg fin ut. Hela han var täckt av lera. Jag förstår inte hur han lyckas få lerkokor inpackat i manen så där. Japp tänkte jag då var det bara att ställa honom i spolboxen och ta itu med problemet. Han var som vanligt ganska spänd och trippade runt likt honom. Tills jag kommer till hans kära huvud som även det var inkletat i lera. Då rycker han till med världens kraft så att väggen lossnar och ramlar ner på mig. Jag fick typ en nära döden känsla en halv sekund. En vägg som ramlar ner på mig samtidigt som en galen häst knappt är en meter ifrån mig. Han lugnade ner sig ganska snabbt som tur var väggen ställde jag på sniskan i spolspiltan. Jag kunde ju inte fortsätta spola honom så halva honom var fortfarande lerig.
När jag kommit hem skulle vi snabbt efter åka iväg till Glashyttan och äta. När vi väl kommer dit och alla har fått sin förrätt så får jag världens mensvärk. Tog en tablett mot det innan vi åkte dit, men om man inte tar den itid så är det försent, då hjälper den inte. Så jag spenderar resten av middagen på toaletten för att det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst, vilket jag oxå gjorde sen. Jag fick ta hem min mat från resturangen i en värmelåda eftersom jag inte kunde äta den där.
Killar ni ska vara glada att ni har tur slipper sånt här säger jag bara.
Vi kom iaf hem därifrån vid kvart över 8 och då var min mage tom. Det ända jag ätit på hela dagen var två mackor till frukost som jag spydde upp.
Nej tack till fler såna här dagar säger jag bara. Då det känns som om allt går emot en.
Om det var något bra så var det när jag fick hålla min sysslings lilla bebis i knät, och hon skrek inte. Så söt! Har typ aldrig hållt i en bebis, förutom min syrra när hon var liten.
Mamma kom till mig med bebisen i famnen och sa: Det är en sån här du vill ha, inte sant!
Jaaa jag vill ha en liten bebis.....
Kommentarer
Trackback
